Barnboken 2015 – Jag vill bygga av Jenny Granlund & Johanna Koljonen
Jag vill bygga ett streck av jord och sten, som ringlar sig som en orm. En skulptur som är en krumelur. Så stor att man kan gå på den. Så stor att vi måste bygga den med grävskopa... Har du jord nånstans som vi kan bygga med? Vi kommer att behöva massor! (Ur Jag vill bygga, med text av Johanna Koljonen.)
Wanås Konst barnboksserie är inspirerad av parken och konsten på Wanås. I år fyller barnboksserien 5 år och har i sommar firat med utställning och smygläsning ur årets bok. Nu när skolan startar och lagom till höstens mysiga läskvällar är det boksläpp av Jag vill bygga, ett samarbete mellan författaren och programledaren Johanna Koljonen och konstnären Jenny Granlund. Jag vill bygga är en berättelse om fem konstverk för den som vill veta och förstå mer om konsten på Wanås. Hur kom bollarna upp i träden och hur kan en murare bygga runda former? Precis som i verklighetens skulpturpark är det fullt med aktiviteter och många som arbetar. Det kommer konstnärer, taktäckare och urmakare. Det behövs idéer och grävskopor. Som många äventyr börjar berättelsen med en karta över platsen som tar oss med ut i parken. ”Kartan är en lockelse i och med perspektivet. Människan är som regel markbunden. I en karta får hon ett perspektiv som vanligtvis tillskrivs Gud och fåglarna” säger Jenny Granlund. Jenny Granlund har arbetat med slingrande linjer som skapar landskap av mönster. I hennes precisa teckningar växer fantasifulla former fram och förvandlar det igenkännbara till fantasi och äventyr. Johanna Koljonen är känd som radioprofil, krönikör och författare. Hon har bland annat gett ut en mangaserie och skrivit en bok om Carola Häggkvist. Jag vill bygga är hennes första bok för barn.
Om Wanås Konsts barnböcker
Jag vill bygga, 2015, av Jenny Granlund och Johanna Koljonen
Text: Johanna Koljonen (Finland, f. 1978)
Johanna Koljonen, radioprofil och krönikör, har både gett ut en mangaserie och skrivit en eportagebok om Carola.
Bild: Jenny Granlund (Sverige, f. 1972)
Jenny Granlund är utbildad på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Hon arbetar med slingrande linjer i teckningar som skapar landskap av mönster. I hennes precisa teckningar växer fantasifulla former fram och förvandlar det igenkännbara till ett äventyr.
Astrid Lindgren skrev att barnböcker är en alldeles egen konstart. Varje år sedan 2011 tar nya inbjudna skribenter och konstnärer sig an utmaningen och äventyret börjar. Serien fick premiär med Den förtrollade parken av Astrid Trotzig och Fredrik Söderberg. Det är saga med förtrollningar, pärltårar och en vattenhäxa i dammen. Den andra boken, The Sick Rose, är en förförisk bilderbok av konstnären Anna Camner som återger naturen med kottar och svampar, nära och noggrant. År 2013 skrev artisten Jason Diakité och Maria Bajt skapade bilder. I deras Kor kan drömma funderar en ko över vad konst är, med färgsprakande bilder som täcker boksidorna. Efter det skrev Martina Lowden dikter för ordälskare med titeln Hur man blir en sten och andra berättelser från svinskogen, inspirerad av Klara Kristalovas bildvärld. Årets barnbok, Jag vill bygga, är tillkommen med stöd från Jacob Wallenbergs Stiftelse, Särskilda fonden och Propexus.
Pågående utställning om Wanås Konsts barnböcker: Den refuserade salongen, teckningar av Jenny Granlund och akvareller från Den förtrollade parken, Fredrik Söderberg: 17 maj – 1 november, 2015
Intervju med Jenny Granlund och Johanna Koljonen
ALBIN HILLERVIK Hur upplever ni Wanås och parken? Vad tänkte ni under ert första besök på platsen, var det något särskilt som fångade ert intresse?
JENNY GRANLUND Det som först fångade mitt intresse på Wanås var mullvadshålen. Att de dök upp var som helst i parken, som om mullvadarna var de som länkade samman skogen och konsten med sina gångar och underjordiska vad-de-nugör- där-nere-göromål.
JOHANNA KOLJONEN Jag var överraskad av hur vild och naturlig naturen på Wanås får vara. Jag hade föreställt mig något mer i stil med en engelsk park, en stil jag i och för sig älskar, men där konsten nog skulle bli ganska tillrättalagd. Här får man känslan av att verken bokstavligen kan ha växt fram ur platsen.
AH Tar ni med er Wanås in i barnboken?
JG Wanås är ständigt närvarande i bilderna. Min önskan är att bilderna blir en promenad genom parken och skogen med allt närvarande, konst, träd, talgoxar – rubbet.
AH Jenny, du ritar bilder som väver samman organiska landskap med arkitektoniska former. Bilderna har ofta titlar som sticker ut. Jag får associationer till klyschor och vardagligt språk. Hur är ditt förhållande till text när du tecknar?
JG Starkt. En text eller ett ord avger en rytm, en takt, ett ornament, något formaktigt. Denna form kan antingen vara startpunkten för en tanke som blir invävd till en bild eller så är det själva emballaget för tanken och för bilden. Jag tycker mycket om samarbeten och ord och bild samverkar med varandra och skapar något tredje.
AH Efter ert första gemensamma besök på Wanås började Jenny med att rita en karta. Vad betyder kartor för er?
JK Det är ju en barnbokskonvention att böcker som beskriver en värld, särskilt magiska världar, inleds med en karta. När jag var liten hade vi affischer över Mumindalen och Tolkiens Midgård på väggen i barnkammaren. Kartorna blir liksom en manifestation av berättelsen som plats.
AH Hur kommer kartan att fungera?
JG En översikt helt enkelt och med den är det lättare att förhålla sig. Det är nog en djupt mänsklig egenskap med kartor eftersom vi inte har samma förmåga att läsa av omgivningen som, vad jag antar, djur har. Kartan är också en lockelse i och med perspektivet. Människan är som regel markbunden. I en karta får hon ett perspektiv som vanligtvis tillskrivs Gud och fåglarna.
Albin Hillervik
Läs mer i tidningen WK#15.