Eric Lennarth
Miljöaktiverare, 1987/2017

Jacob Dahlgren 
Primary Structure
2011
Kari Cavén 
Cow Chapel, 1993

Wanås

Anne Thulin 
Double Dribble, 2010

Robert Wilson
A House for Edwin Denby, 2000

Raffael Rheinsberg

Raffael Rheinsberg
(Född/born 1943, Kiel. Verksam i/Works in berlin)
Svart linje/Black Line, 1989
Skiffer, sten/Slate, stone
354 cm

For English please scroll down

Inför de första utställningarna på Wanås arbetade konstnärerna mycket självständigt, ofta med saker de hittat på vindar, i källare eller förråd i de gamla ekonomibyggnaderna på gården. Raffael Rheinsbergs sakletarattityd passade Wanås. När han anlände sökte han metodiskt genom alla utrymmen i jakt på användbara saker. Han varken frågade eller bad om hjälp utan visade upp sina installationer först när han var klar. Den ena, Koloni, bestod av potatiskorgar som Rheinsberg hängt i klasar högt upp i träden. Med Koloni ställde han frågor om funktion och om gränsen mellan konst och jordbrukets verksamhet. Var korgarna avsedda för att mata giraffer, häckningsplatser för stora fåglar eller erbjöd de en plats för ekorrar att samla sina nötter? Besökare höjde blicken till en nivå där de vanligtvis inte tittade. Denna efemära installation blev älskad för sin lekfullhet.

Verket som finns kvar i Parken, Svart linje, är ett av sam- lingens mest subtila. Det handlar om skala, men inte den monumentala utan minimala. Rheinsberg hade hittat svarta skifferskivor i ett utrymme och dessa kilade han ner i en spricka mellan två stora stenblock. Den svarta linjen liksom understryker istidens krafter.

I sitt konstnärskap organiserar, hanterar och sammanställer Rheinsberg ofta material som han hittar. I samband med en utställning i Tyskland metade han järnskrot med en magnet i hamnen och lade upp detta på piren.

For the first exhibitions at Wanås, the artists worked very independently, often using objects they found in attics, cellars or barns on the estate. Raffael Rheinsberg’s beachcomber approach was highly congenial with Wanås. On his arrival, he methodically searched through every nook and cranny for useful material, never asking for help or permission before presenting his completed installations. One of these, Colony, consisted of potato baskets that he hung in bunches high up in the trees. Colony posed questions about function, and the boundary between art and agriculture. Were the baskets in- tended for feeding giraffes, as nesting places for large birds, or were they a nut-storage facility for squirrels? Visitors had to raise their eyes to a place they rarely looked at. This ephemeral installation became much loved for its playfulness.
The work that still exists in the Park, Black Line, is one of the most subtle in the collection. It is a question of minimal rather than monumental scale. Rheinsberg had found some black slates in a storage space and inserted them in a crack between two large boulders. The resulting black line appears to highlight the immense forces of the ice age.

In his oeuvre, Rheinsberg often organizes, processes and compiles the materials he finds. In connection with an exhibition in Germany, he searched for scrap metal in the harbor using a magnet, and piled it up on the pier.