Eric Lennarth
Miljöaktiverare, 1987/2017

Jacob Dahlgren 
Primary Structure
2011
Kari Cavén 
Cow Chapel, 1993

Wanås

Anne Thulin 
Double Dribble, 2010

Robert Wilson
A House for Edwin Denby, 2000

Charlotte Gyllenhammar

Charlotte Gyllenhammar
(Född/born 1963, Lerum. Verksam i/Works in Stockholm)
Svindel/Vertigo, 2002
Betong, stål, glas, trä etc/Concrete, steel, glass, wood, etc
11 x 4,5 x 3,5 x 2,5 m

For English please scroll down

År 2002 skapades både Charlotte Gyllenhammars Svindel och Ann Hamiltons lignum, två storskaliga permanenta inomhusinstallationer. Gyllenhammar sökte en plats för ett skyddsrum. Insprängt i en kulle på Wanås leder en gång ner till en kopia av hennes vindsateljé i Frihamnen i Stockholm, återskapad upp och ned.

I sitt konstnärskap har Gyllenhammar intresserat sig för ateljén, avskildheten och skapandeprocessen. Hon har återgivit sitt arbetsbord och sin ateljé i fotografier och på film. Svindel kan ses som en fortsättning på Hemsökt, verket från 1993 i vilket Gyllenhammar återskapade sin egen ateljé inuti Carl Milles (1875-1955) ateljé. Utanför Svindels fönster finns bara mörk jord. Konstnären lyfter fram ateljéns komplexitet, avskildhet och instängdhet, och skrev på ett tidigt stadium om verket: ”Ingen utsikt utan insikt.”

Många möter Gyllenhammars vita välordnade rum med ambivalens. Den engelska verktiteln är Vertigo, liksom titeln på Alfred Hitchcocks kända film från 1958 där hu- vudpersonen tappar fotfästet och får panik av höjdskräck. I Svindel får det upp och nedvända perspektivet oss att tappa orienteringen. Det är ett motiv som Gyllenhammar använder i flera verk. I verket Dö för dig (1993) lät hon hänga en stor ek upp och ner, kvinnorna i filmerna Belle (1998) och Fall (1999) ser vi underifrån och skulpturen Knäveck (2003) visar en flicka som hänger i en trapets. I Svindel vänder Gyllenhammar på hela miljön, men bara en blick i den uppsatta spegeln krävs för att golv och tak åter ska byta plats.

In 2002, both Charlotte Gyllenhammar’s Vertigo and Ann Hamilton’s lignum, two large-scale permanent indoor installations were created. Gyllenhammar was searching for a place for a bomb shelter. From a hillside at Wanås, a tunnel leads down to an upside-down replica of her attic studio in the Free Port in Stockholm.

In her oeuvre, Gyllenhammar has explored the studio and the creative process. In photographs and film she has studied her worktable and the studio. Vertigo can be seen as a sequel to Haunted, a work from 1993 where Gyllenhammar reproduced her own studio inside the Swedish artist Carl Milles's studio (1875-1955). Outside the windows of Vertigo there is only dark soil. The artist enhances the complexity, isolation and claustrophobia of the studio. At an early stage of the project, she wrote, “No view without possible insight.”

Many viewers feel ambivalent in the encounter with Gyllenhammar’s white, tidy room. The title, Vertigo, is also the title of Alfred Hitchcock’s famous film from 1958, where the main character looses his foothold and becomes afraid of heights. In Vertigo the inverted perspective confuses our sense of direction. Gyllenhammar examines this in several works. In Die for You (1993) a large oak tree was hung upside down, the women in the films Belle (1998) and Fall (1999) are seen from below, and the sculpture Knäveck (2003) shows a girl hanging upside down. In Vertigo, Gyllenhammar turns the whole setting upside down, but a look in the mirror is all that is needed for floor and ceiling to change places again.