Eric Lennarth
Miljöaktiverare, 1987/2017

Jacob Dahlgren 
Primary Structure
2011
Kari Cavén 
Cow Chapel, 1993

Wanås

Anne Thulin 
Double Dribble, 2010

Robert Wilson
A House for Edwin Denby, 2000

Antony Gormely

Antony Gormley
(Född/born 1950, London. Verksam i/Works in London)
Together and Apart, 1998 (placerad på/placed at Wanås 2001)
Massivt gjutjärn/Solid cast iron
189 x 48 x 24 cm

For English please scroll down

En ensam manskropp står mellan träden i hjärtat av Wanås Park. Det är en avgjutning i massivt järn av Antony Gormleys egen kropp i full skala. Huvudet är nedböjt och armarna placerade tätt intill kroppen. Konstnären lät linda in sig själv inför avgjutningsprocessen. Den färdiga skulpturen saknar därför anletsdrag och framstår som både introvert och sårbar.

Sedan 1980-talet har Gormley arbetat med skulpturer av människokroppar som intar olika ställningar och rörelser. Materialvalen har skiftat mellan bly, järn, lera och tegel i format som sträcker sig från åtta centimeter till svindlande 53 meter i höjd.

I sitt konstnärskap utforskar Gormley konflikten mellan människans medvetande och fysiska jag. Han intresserar sig för kroppen som förmedlare av språk, känslor och tankar. Som han själv uttrycker det: ”kroppen kan idag representera vad abstraktion gjorde i början av 1900-talet [...] grunden från vilken den frigjorda identitetens frö kan växa: den sista utposten, ett inre rike.”

Gormleys konst bottnar i ett intresse för såväl väs- terländska som österländska andliga traditioner. Trots utgångspunkten i subjektiva erfarenheter eftersträvar Gormley att skapa universella, tidlösa verk som åskådaren kan identifiera sig med. Hans skulpturer har ofta ögonen slutna. Detta är ett av de sätt på vilka han vill framhäva människans bottenlösa inre rum, i kontrast till kroppen som har bestämda dimensioner.

A solitary male body is standing among the trees in the heart of Wanås Park. It is a full-scale solid iron cast figure of Antony Gormley’s own body. His head is bowed, and his arms are held close to the sides. The artist had himself wrapped prior to the casting, and the sculpture is thus without facial features, giving it the appearance of being both introvert and vulnerable.

Since the 1980s, Gormley has worked on sculptures of human bodies in various poses and motions. His materials have alternated between lead, clay, brick and iron, in formats ranging from eight centimetres to a vertigi- nous 53 metres in height.

In his oeuvre, Gormley explores the conflict between man’s consciousness and physical being. The body as the communicator of languages, feelings and thoughts interests him. As he himself puts it: “the body can represent at the present time what abstraction did at the beginning of the twentieth century. That is, the ground on which all the seeds of emancipated identity are to grow: the last frontier, the inner realm.”

Gormley’s art is founded on studies of both Western and Eastern spiritual traditions. Although using sub- jective experiences as his starting-point, Gormley seeks to create universal, timeless works that the viewer can identify with. The eyes of his sculptures are often closed. This is one way of emphasizing the infinity of man’s inner space in contrast to the body, which has set dimensions.