Per Kirkeby
Wanås, 1994

Jacob Dahlgren 
Primary Structure,
2011

Wanås

Dan Graham,
Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

Martin Puryear
Meditation in a
Beech Wood
, 1996

 

Chefsduon som vill nå både grannen och Sydafrika

Sedan januari 2011 delas chefskapet på Wanås Konst av ledarduon Mattias Givell och Elisabeth Millqvist. Över en kopp kaffe delar de med sig av sin historia och sin passion och vision för Wanås Konst.

Elisabeth Millqvist är konstvetaren som läste till journalist men som slutligen blev konstkurator. Vägen till chef för Wanås Konst gick bland annat via jobb i New York och som kurator på Magasin 3 Stockholm konsthall. Däremellan jobbade hon faktiskt en tid på Wanås. Från konstvetenskap och journalistutbildning och tillbaka till konsten igen. Kan man säga att du hittat rätt?
– När jag läste konstvetenskap tyckte jag att det gick för långsamt och som journalist tyckte jag att det gick för snabbt. De erfarenheterna väckte en längtan tillbaka till konsten och då i synnerhet samtidskonsten. Mitt konstintresse är sprunget ur ett intresse för samhället och vår samtid. Genom att arbeta med utställningar förenas möjligheten att fördjupa sig och samtidigt kommunicera utåt. För mig är det idealt.

Elisabeth är född i Stockholm men uppvuxen på landet utanför Skara. Idag bor hon med sin man och chefskollega Mattias Givell, 20 minuters promenad från Wanås Gods. Mitt ute på vischan.
– Jag trivs på landet och i stan, inte någonstans där emellan.

Elisabeth beskriver sig själv som en entusiastisk person, fylld av energi. Entusiasmen fungerar som ett bränsle för hennes egen drivkraft och hjälper henne att driva andra. Mattias inflikar: – Jag tycker att du är coachande och uppmuntrande.
– Det är vad arbetet med utställningar handlar mycket om, att övertyga såväl konstnärer, press och besökare om att det här är bra, att våga ta del och vilja, fortsätter Elisabeth.

Mattias Givell kommer ursprungligen från Gävle men flyttade till Stockholm efter gymnasiet. Hans pappa är konstnär och hans mamma har ett stort intresse för hantverk och design, så det kreativa har alltid varit något självklart för Mattias. Innan föräldrarna gick i pension arbetade de även som lärare, bland annat för nyanlända barn. Den pedagogiska aspekten har Mattias tagit med sig; kopplingen mellan konst och pedagogik är idag tydlig på Wanås.
– Jag är i grunden fotograf och levererade från 15-årsåldern bilder till lokala Arbetarbladet. När jag flyttade till Stockholm sökte jag mig till fotografen Christer Strömholm som tog mig under sina vingar och jag började jobba som assistent i hans labb. Christer var min guru och arbetet med honom formade hela min syn på fotografi, konst och livet, säger Mattias och fortsätter:
– Christer mässade alltid ”arbete, arbete, arbete”.

Mattias studerade på Konstfack mellan 1989 och 1993.
– Jag var konstnär men hade börjat arbeta med grafisk formgivning och på den vägen kom jag att på 90-talet projektleda och formge bland annat konsttidskrifterna Index och NU: The Nordic Art Review plus rita en massa kataloger och böcker för bland annat Magasin 3 Stockholm konsthall och IASPIS.

Även Wanås anlitade Mattias. Det var här och då han träffade Elisabeth, som på den tiden jobbade som utställningsassistent på Wanås. Mattias skulle dock hinna vara med och bygga upp Bonniers Konsthall i Stockholm innan han hamnade på Wanås igen. Han beskriver sig själv som vetgirig och driven.
– Jag vill lära mig nya saker hela tiden, inte minst av misstagen. Och visst, jag får väl erkänna att jag är en sån där målmedveten person som aldrig blir riktigt nöjd och rastlöst projekterar något nytt…

Vilka fördelar ser ni med att dela på chefskapet?

Våra kvaliteter kompletterar varandra, menar Elisabeth. Jag tycker att delat ledarskap är en modern och berikande lösning men det innebär många utmaningar. Det blir inte den snabbaste vägen till beslut men å andra sidan blir besluten väl övervägda. Vi har hittat en modell som fungerar för oss.  Sedan behöver inte delat ledarskap innebära att man är gifta som i vårt fall men vi försöker att sätta en gräns mellan jobb och privatliv och det är såklart inte alltid så lätt.

Vad har ni för intressen privat? Ni får inte säga konst.

– Att bygga om, och så mat och musik, svarar Mattias snabbt. Gärna renässansmusik till frukosten och till middagen västafrikanskt eller brasilianskt. Jag kan lätt lägga tre fokuserade men avkopplande timmar på en tisdagsmiddag.

Öland och sommarhuset där Mattias och Elisabeth är så ofta de kan, ligger bägge varmt om hjärtat.
– Jag älskar havet; att se havet, att bada i det. Och så gillar jag att läsa dagstidningar, det är avkoppling för mig, säger Elisabeth.

Vad inspirerar er?

– Jag har lärt mig oerhört mycket av David Neuman, som var min chef på Magasin 3 Stockholm konsthall, säger Elisabeth. Marika Wachtmeister som grundat utställningarna på Wanås inspirerar genom sin övertygelse att allt går. Men mina källor är spretiga. Jag kan inspireras lika mycket av ett konstnärskap som av hur Jamie Oliver ger sig in i olika projekt eller av Pia Sundhages attityd.

– Jag inspireras av passionerade människor jag träffar i till synes olika sammanhang, menar Mattias. Som en småskalig mathantverkares motstånd mot slentrianproduktion eller Lotta Lundgren på Drömmarnas Hus i Malmö med deras energiska vision om integration, respekt och solidaritet. Eller Nelson Mandela helt enkelt...!

Varför är konst så viktigt?

– För mig ger konsten en inblick i vårt förflutna, vår samtid och framtid, säger Elisabeth. En konstupplevelse går inte alltid att sätta ord på eller att förstå, och det är en tillgång.

– Det är en bra fråga som jag funderat över i snart 35 år, pustar Mattias… Men förhoppningsvis kan konsten få människor att reflektera och tänka annorlunda, tvärtom, upp och ner. På Wanås jobbar vi utifrån den övertygelsen. Vi tror på konstnärens mod och intentioner. Konst och innovation ligger på så sätt nära varandra. Konsten är för mig ett väldigt särskilt rum.

Vad var ert första intryck av Wanås?

Första gången jag var här var mitt i högsommaren, minns Mattias. Jag fick en total ”wow”-känsla. På Wanås måste konsten förhålla sig till grönska och kor, ett slott och dess historia. Inte till en neutral vit gallerikub. Det ger helt andra ingångar till konsten och helt andra möjligheter.

Vad är Wanås Konst idag enligt er?

– Wanås är en plats dit konstnärer kommer och skapar nya verk,  menar Elisabeth. Det är en plats för konstupplevelser som får ta tid och där vi arbetar innovativt med pedagogik. Här blir konstnären och besökaren modig. Det skulle jag säga gör Wanås speciellt.

– Wanås Konst är en plats i världen för samtida skulptur vars resa bara börjat, poängterar Mattias.

Vad ska Wanås bli?

En plats där konstupplevelsen står i fokus och som utforskar skulptur, menar Elisabeth. och frågar: Kan skulptur vara social, performativ, röra sig? Vi ska fortsätta att jobba med konstnärer på hög internationell nivå och samtidigt nå ut till många, både till vana och kulturovana besökare. Det är dags att fler hittar hit. Besökaren ska få ett oförglömligt besök.

– Vi vill att Wanås ska skildra det som sker i världen, understryker Mattias. Vi kommer under några år att arbeta med konstnärer med ursprung utanför väst för att skildra den nya ”världsordningen”, och på olika sätt förankra det på hemmaplan. Vi vill att Wanås ska bli en ”hub” för olika kulturella aktiviteter och kulturer. Arbetet bygger på en tro på kunskap, innovation, att inkludera, integrera och se möjligheter i det nya. Viktigt är också att skapa en ekonomiskt hållbar modell för verksamheten.

Hur ska ni skapa det Wanås ni nu beskriver?

– Arbete, arbete, arbete, som Christer Strömholm sa en gång, minns Mattias. Steg för steg öppnar vi verksamheten mot nya världar och besöksgrupper och vill samtidigt skapa en på alla sätt hållbar verksamhet. Vi har fantastiska nätverk både i bygden och ute i världen. Till exempel bygger vi just nu projekt i Kenya, och driver samtidigt tillgänglighetsprojekt på hemmaplan.

– Wanås med konst, natur och historia är en helhet, menar Elisabeth. Vi utvecklar verksamheten utifrån riktlinjer som satts upp av ytterligare ett internationellt nätverk som vi är medlemmar i och som kallas ”The Long Run Initiative”. Nätverket arbetar för att skapa hållbara besöksmål genom att arbeta utifrån riktlinjerna – "the 4 C's": Conservation (bevarande), Culture (kultur), Community (samhällsgemenskap) och Commerce (handel) – alla delar ska vara i balans och hållbara. Konsten arbetar specifikt med att utveckla, utöka och utbilda. Sedan måste vi förstås helt enkelt fortsätta skapa ett intressant innehåll och banka in vår existens …