Per Kirkeby
Wanås, 1994

Jacob Dahlgren 
Primary Structure,
2011

Wanås

Dan Graham,
Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

Martin Puryear
Meditation in a
Beech Wood
, 1996


ÅTERBLICK – PAST PERFORMANCE

I programserien Återblick ser vi tillbaka på permanenta verk i samlingen och tidigare års utställningar. 2015 tar vi fasta på det som inte finns kvar – performance. Nedgrävda bland löv, hängande i träd och sittande i en ubåt har konstnärer under åren undersökt möjligheterna med performance. Med hjälp av konstnärerna och tidigare korrespondens, texter och bilder i arkivet ser vi tillbaka och sätter fokus på performance med en presentation i caféet, program under säsongen och sammanfattar ungefär 19 performance verk av 25 konstnärer.

14 juni kl. 14: Vad minns du? Specialvisning av årets utställningar med början i performancepresentation av konstnärlig ledare, Elisabeth Millqvist. 
27 september kl. 15: Robert Wilson – Ett samtal, Loftet på Wanås . Mer information om biljettbokning nedan.
24 oktober kl 13.30 och 15.30: LIKA Performance Anna Kleberg och Ulrika Sparre baserat på Dan Grahams Like, 1971.

Utställning i caféet och program: 14 juni – 1 november, 2015

Robert Wilson. Foto/Photo Lucie Jansch.
Robert Wilson, Edwin’s Last Day, 2000. Foto/Photo: Anders Norrsell
Robert Wilson under arbetet med/working on, A House for Edwin Denby, 2000. Foto/Photo: Anders Norrsell

Ann Hamilton, aloud, 2008. Photo Anders Norrsell

Patrick Killoran, Autobody, 2000. Photo Anders Norrsell

Annika Larsson, Covered Car, 1999. Photo Anders Norrsell

Efva Lilja, DU 3, 1994. In the image Jan Vesala & Stina Ahlberg. Photo Olof Thiel

Melissa Martin, Embedded, 2006. Photo Anders Norrsell

Kristina Matousch, Jag och din, 1999. Photo Anders Norrsell

LIKA performance med Ulrika Sparre och Anna Kleberg

LIKA är en performance av konstnärerna Ulrika Sparre och Anna Kleberg som görs i dialog med Dan Gramhams perfromance Like från 1971. Gramhams verk Two Different Anamorphic Surfaces, 2000, är ett av den permanenta samlingens mest uppskattade verk av både barn och vuxna. I mötet med Grahams paviljong förvandlas besökaren automatiskt från passiv till aktiv åskådare. De välvda glasväggarna och den ständiga skiftningen mellan reflektion och transparens förmedlar en pågående rörelse av bilder, som en film i vilken slottet, växtligheten, dammen och besökarna spelar huvudrollerna. LIKA med Ulrika Sparre och Anna Kleberg är en del av Återblick – Past Performance, en återblick som undersöker performance i samlingen och i tidigare utställningar på Wanås.

Lördag 24 oktober kl.13.30 och kl.15.30.

Ingår i entrépriset, iIngen föranmälan krävs.

För alla åldrar, barn tillsamman med vuxen.


Robert Wilson – Ett samtal. Wanås söndag 27 september, 2015.

Den världskände konstnären och regissören Robert Wilson kommer till Wanås för ett samtal om sitt konstnärskap, om röster och tystnad,  om närvaro och frånvaro. Samtalet utgår ifrån installationerna A House for Edwin Denby, som ingår i den permanenta samlingen, samt Edwin’s Last Day, det verk som han skapade i samband med sin utställning 2000. Samtalet kommer att beröra konst, performance och videoporträtt. Robert Wilson har sagt ”En konstnär återskapar historia, inte som en historiker, utan som en poet.” Wilson är en gränsöverskridande konstnär. Hans konstverk och föreställningar är visuellt slående och känslomässigt laddade. I verken använder han sig av en mängd olika konstnärliga uttryck, såsom dans, ljus och text, och samarbetar men andra konstnärer som till exempel Philip Glass och Lady Gaga. Samtalet äger rum på Wanås söndag 27 september kl. 15. Välkomna!

Robert Wilson – Ett samtal Söndag 27 september, 2015, kl.15. Loftet på Wanås 

Biljetter: 100 kr

Specialpris: 200 kr för entré och samtal (entré till skulpturparken 130 kronor) 

180 kr pensionärer och studenter för entré och samtal (entré till skulpturparken 110 kronor) 

Med årskort eller Wanås Vänners-medlemskap fri entré (köp i konsthallen) Förhandsboka biljetter via konsthall@wanaskonst.se eller 044-660 71, hämta ut biljett i konsthallen.


Konstnärer och medverkande berättar om sina minnen. I utställningen i Caféet presenteras fler performance med ord och bild.

Kristina Matousch, Jag och din, 1999

Till Jag och din hade Kristina Matousch tillverkades glass och i samband med vernissagen såldes två sorters glassar utformade som bajs i parken – Magnus och Doris. 90 % av de manliga besökarna valde Magnus och 90 % av kvinnliga besökare valde Doris. Kristina minns processen, skissarbetet i Berlin, som ledde fram till glassförsäljningen i parken: ”I tunnelbanan såg jag stora reklamtavlor för Magnum-glassar, en förförisk kvinna skulle just ta ett bett och det stod ’Jag och min Magnum’. Detta i kombination med all hundskit på stadens gator gjorde att verket blev till i mitt skissblock.” Matousch fick tillverka glassarna mot att företaget var anonymt, men professorn som ordnade kontakten hade INTE berättat att glassarna skulle se ut som bajskorvar. ”Ett rykte började sprida sig i fabriken och folk tittade in i mitt rum och fnissade som barn och ville se. Förlägna men upprymda. […] Hela personalstyrkan stod samlad vid det löpande bandet. Några hjälpte till att lägga glassarna i facken. Det var en fantastisk syn och känsla att se dem åka på detta löpande band och känna stämningen bland personalen. Önskar verkligen att detta hade dokumenterats.” ”En liten pojke kom springande och skrek – ’Mamma jag vill ha bajs, jag vill ha bajs!’ Hon svarade – ’Det är INTE bajs, det är glass!’”

Patrick Killoran, Autobody , 2000

I Autobody omvandlade Patrick Killoran bilar till familjeporträtt som lämnade parkeringen och körde ut påvägen. Killoran drar paralleller mellan bilen  och människan (autobody) och utforskar relationen mellan objekt och subjekt. Killoran fotograferade Marika och C-G Wachtmeisters bara överkroppar och även deras tre barns (de som var körkortsinnehavare). På fotografiet syntes inte huvudet utan enbart överkroppen med hud och hår. Bilden överfördes till en film som fästes på respektive persons bil – bilarna kläddes med kropparna. Marika och C-G Wachtmeister skrev om Killorans performanceprojekt i utställningskatalogen 2000: ”Wanås handlar delvis om omöjliga projekt […] Utställningen har […] flyttat rent fysiskt från Wanås ut i världen. Utställningsrummet har vidgats bortom Magasinet, Parken och anläggningen.” Killoran minns en biltur: ”Jag har ett toppenmine av Harald [Wachtmeister] som plockade upp mig i sin kropp, jag menar bil … och körde konstverket i Malmö. Vid något tillfälle efter att vi klivit ur bilen började han peka på ett märke på bilhuven och sa att det inte fanns på hans kropp, sedan tog han av sig tröjan och jag fick fortsätta leta efter märket på hans bröst. Det var en förstagångsupplevelse.”

Jason Rhoades, Troop, 1996

I Troop återskapade Jason Rhoades tillsammans medelever vid Malmö Konsthögskola och Det Fynske Kunstakademi i Odense, i mundering av köksredskap från IKEA, ett slag mellan Sverige och Danmark på Wanås, inspirerad av de historiska snapphanarna. Anders Lindsjö som arbetade med Jason Rhoades berättar: ”Jason hade lyckats få en sponsring från IKEA för att producera sitt verk. Studenterna fick tid att tillverka vapen och rustningar från i huvudsak IKEAs köksavdelning, durkslag som hjälmar, brickor till sköldar, etc. … Minns att studenterna från Odense kunde kanske räknas till cirka 15 stycken. Svenska sidan till 2 stycken! (Nils Petter Lennartsson och Mats Adelman). Glasfiberhästarna [från konstnärens installation] medverkade i scenerna. Personligen körde jag Jason, iförd generalmundering på en ombyggd ”Klippo” (gräsklippare med sittbrunn från 1970-talet) där vi hade monterat en stor chesterfieldfåtölj ovanför knivarna. Jag körde. Jason i fåtöljen! Those were the days … :-)”