Eric Lennarth
Miljöaktiverare, 1987/2017

Jacob Dahlgren 
Primary Structure
2011
Kari Cavén 
Cow Chapel, 1993

Wanås

Anne Thulin 
Double Dribble, 2010

Robert Wilson
A House for Edwin Denby, 2000

Dan Graham

Dan Graham
(Född/born 1942, urbana. Verksam i/Works in New York)
Two Different Anamorphic Surfaces, 2000
Dubbelsidigt spegelglas, rostfritt stål/two-way mirror glass, stainless steel
550 x 420 x 240 cm

For English please scroll down

Dan Grahams Two Different Anamorphic Surfaces är gjord av dubbelsidigt spegelglas, det material som kanske främst kommit att symbolisera den moderna staden. Paviljongens väggar är välvda och arrangerade i en ellips med en smal ingång. Upplevelsen av verket styrs av väderleken – glasväggarna skiftar mellan att vara genomskinliga, reflekterande eller opaka beroende på dagsljusets styrka.

I mötet med Grahams paviljong förvandlas besökaren automatiskt från passiv till aktiv åskådare. De välvda glasväggarna och den ständiga skiftningen mellan reflektion och transparens förmedlar en pågående rörelse av bilder, som en film i vilken slottet, växtligheten, dammen och besökarna spelar huvudrollerna. Graham framhäver själv hur det dubbelsidiga spegelglaset kan ”relatera till det föränderliga landskapet, men också innebär att personer på insidan och utsidan ser varandra över- lappande när de iakttar den andre och materialet.”

Graham har skapat banbrytande konst inom video, performance och tryckta medier sedan 1960-talet. Han började formge arkitektoniska utomhusstrukturer i slu- tet av 1970-talet med inspiration i barockens lustpaviljonger. Sedan 1981 har Graham skapat ett fyrtiotal unika paviljonger på olika håll i världen, på museer, i parker, öde terräng eller i stadslandskap. Alla har geometriska former, består av reflekterande glas samt har till syfte att vara platser där människor kan mötas. Vissa har specifika funktioner och hyser exempelvis ett kafé, en simbassäng eller en skateboardramp.

Dan Graham’s Two Different Anamorphic Surfaces consists of two-sided mirror glass, the material that, perhaps more than any other, has come to epitomize the modern city. The walls of the pavilion are curved and arranged in an ellipse, with a narrow entrance. The experience of the work is influenced by the weather – the glass walls shifting between transparency, reflectiveness or opacity, depending on how bright the daylight is.

The encounter with Graham’s pavilion automatically transforms the visitor from a passive to an active viewer. The curved walls and the constant shift between re- flection and transparency convey a perpetual movement of images, like a film starring the castle, the vegetation, the pond and the visitors. Graham himself stresses how the two-sided mirror glass “relates to the changing landscape, but it also means that people on the inside and on the outside have views of each other superimposed, as each gazes at the other and at the material.”

Graham has been a pioneer in the field of video, performance art and printed media since the 1960s. He began designing architectural outdoor structures in the late 1970s, inspired by Baroque pleasure pavilions. Since 1981, Graham has created some forty unique pavilions in various parts of the world, at museums, in parks, in urban landscapes or complete wilderness. All are geo- metrically shaped, consist of reflecting glass, and are intended as places where people can meet. Some have specific purposes, containing a café, a swimming pool or a skateboard ramp.